Annonse
13:38 - 20. juni 2013

Hvorfor jeg ikke skriver selvbiografiske romaner

Romanen må være adskilt fra meg for at den skal kunne forandre meg. Den må romme noe jeg ikke vet, for at jeg skal ha bruk for den.

Illustrasjon: Ellen Lande Gossner
Annonse

Det hade börjat långt bort, långt in. Hela ungdomen igenom hade denna kvinna tyckt om sig själv att hon kunde lika gärna varit död – att hon var död. Hon var ensam i allt: i tankar, i känslor. Hon var vacker fastän grov, hon hade många tillbedjare på avstånd. Men ingen vågade sig fram, det var något alltför starkt med henne. Hon förblev ensam. Ensamheten sönderdelar själen.

Birgitta Trotzig, Dykungens dotter (1985)

ALLEREDE ABONNENT?
Kjøp abonnement
Inntil 50 % rabatt
Hold deg oppdatert på politikk, kultur og forskning. Du får alt stoffet som er i papiravisen, egne saker kun på nett, eAvis og hele arkivet med over 50 000 artikler.
Annonse

«Fremmaningen av Sejersteds ånd blir enda vanskeligere å forstå sett i lys av Lindgrens tidligere kritikk.»
«Det er lett å tenke seg eksempler på at en bok tråkker feil i et slikt landskap.»
«Slikt gir anledning til å prøve om også stråmenn kan vende det andre kinnet til.»
«Har vi egentlig råd til å la en stor del av elektoratet seile sin egen sjø?»